Abborre släkte

Abborre "Perca fluviatilis" Det går nästan inte att ta miste på abborren. Med sin oftast grönaktiga färg, två stora ryggfenor, röda bukfenor och tvära ränder är den välkänd -och spridd över närapå hela landet. Abborren är en rovgirig och aktiv fisk som gärna jagar i stim. Storvuxna fiskar kan leva mer solitärt, eller i mindre grupper. Abborren föredrar värme och söker sig till djupare vatten under vintern, men den äter fortfarande. I många vatten bildar abborren småvuxna bestånd där den helt eller nästan dominerar.

Abborrartade fiskar

Dataskyddsbeskrivning Abborre Abborren Perca fluviatilis är Finlands vanligaste och mest kända fisk. Abborren är också Finlands nationalfisk. Abborren känns igen på sina ränder samt sina rödskiftande buk- och stjärtfenor. Abborren är släkt med gösen och gersen. Att abborren är så vanlig beror till stor del på dess förmåga att anpassa sig till sin miljö, att den förökar sig effektivt och har flexibla matvanor. Som ung äter abborren ryggradslösa djur, men övergår snabbt till att äta fisk. Stora abborrar kalasar på små strömmingar och siklöjor.

Information över släkten Abborre.

Figur 1. Svenska yrkesfiskares huvudsakliga landningar ton av abborre per Ices-rektangel och i de stora sjöarna. En Ices-rektangel är cirka 56 km x 56 km stor. Tidigare års artöversikt Bestånds- och populationsstruktur Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren Abborren finns allmänt i sjöar och vattendrag över hela Sverige med undantag för fjällregionen. I Östersjön förekommer den längs hela kusten. Genetiska analyser i sjöar och kust visar att abborren är en stationär fisk och att bestånden är lokala1,2. Vid kusten rör sig sällan abborrar som märkts längre än 10 km från märkningsplatsen och abborrar inom km avstånd är närmare släkt än individer längre bort från varandra2,3.

Allmдnt meddelande

Det här förvånar inte personer som arbetar med fiske. Börje Holmberg har jobbat som fiskare i runt 50 år, och han säger att det här har varit ett problem de senaste 15 åren. Där jag fiskar finns det just nu mellan och 1 skarvar skulle jag gissa, det finns knappt plats för dem längre. Holmberg säger att det inte bara är abborre som skarven äter. Han har lagt märke till att även mängden gös har minskat på de områden där skarven häckar. Vi har redan sett vad de äter. Men jag har ingen akademisk utbildning, så inte lyssnar någon på mig.

Släkten Abborre

Djurportalen Abborre Perca fluviatilis är en sötvattenslevande fisk som jagar i stim och tillhör familjen abborrfiskar och släktet Perca. Abborren har i det sistnämnda landet gjort betydande skada på det inhemska fiskbeståndet och anses i delstaten New South Wales vara en invasiv art. På de bakre sidorna finns gällocket , som skyddar gälarna. Det finns också ett sidlinjeorgan som är känsligt för vibrationer i vattnet. De har ett par bröst- och bukfenor. Den har två ryggfenor, där den första är taggig och den andra mjuk.

Abborre längd vikt tabell

Latin: Percidae, Perca 1. Perca fluviatilis 2. Perka schrenkii 3. Perca flavescens perches 1. European perch 2. Balkhash perch 3. American yellow perch, lake perch perches 1. Flussbarsch, Egli Schweiz 2. Balchasj-Barsch 3. Gelbbarsch, nordamerikanischer Barsch percas 1. De lever i sötvatten sjöar, vattendrag och strandnära i bräckt vatten blandvatten på norra halvklotet. Europeisk abborre Perca fluviatilis är allmänt förekommande i Europa samt i norra Asien utom i fjällvärlden och Sydeuropas varmaste delar.

Abborre föda

Nilsson och Andersdotter i Sverige, även inom adeln. Undantaget i äldre tid var adelsmän och handelsmän som flyttat in från andra länder på kontinenten där släktnamn började användas tidigare. Sedan började även präster och städernas borgare köpmän och hantverkare ta sig släktnamn. Bland bönder och torpare blev släktnamn vanligare under talet men det skiljer sig en del mellan olika delar av landet. I Norrland var det exempelvis mycket vanligt att bönderna bildade släktnamn efter födelsebyn.